Blogg

16. jun, 2014

Mina tankar....

Ibland kommer mina tankar upp,just om vad livet ska ge mig....

Klart att just idag är det lite extra... Ska prata med läkaren imorgon och kanske få svar på vad som händer med min kropp.

Jag hoppas med hela mitt hjärta att jag får ett svar och något som kan hjälpa mig att bli frisk igen.

Livet är inte lätt och för vissa så är det så orättvist... men vad kan man göra?? Jo, det är bara att bita ihop och kämpa för sitt liv.

 

Jag ser frisk ut... men ingen vet min smärta som jag lider av...

Varje dag försöker jag leva ett "normalt" liv,gör det som jag har gjort i alla år. Att träna mina hundar är mitt liv...Men varje gång jag gör något så gör det så ont... ofta gråter jag av smärta,men biter i hop och säger till mig själv," du klarar det här"....

Det behövs bara att gå en promenad så har jag så ont... Att leka med Isak så har jag så smärta i mina händer...

Men dom är mitt liv och jag kommer att pina mig själv tills den dagen jag inte kan styra min kropp.....

 

 

Visa dagar som dom här så är jag extra tacksam över mina vänner som lyssnar på mig när det är som jobbigaste,öser ur mig allt och sen slutar det med att vi skrattar och livet känns bättre. Cool

 

Ja,jag hoppas med hela mitt hjärta att allt ordnar sig så att jag får känna lycka igen.Ler

 

Som en sa åt mig...You only live one life,be happy! Hjärta

 

3. jun, 2014

... Nä,jag är inte den som ger mig i första taget.

När jag tränar in en sak med mina hundar så vet jag alltid hur jag vill att det ska se ut.... Men tyvärr så litar jag inte riktigt på mig själv och  tror mera på vad andra säger...( när det gäller en ny sport.) :)

 

Vi kan ta spår tex... När jag började spåra med Tim när han var valp så var jag ensam,frågade andra och sen gjorde jag det som kändes rätt.

Jag började på en åker för att jag ville ha koll på vad spåret gick. ( inget godis)

Jag rättade han om han gick fel eller hade för bråttom.

Jag tog det ganska lätt och om det blev för mycket problem så hade jag alltid ett extra spår som låg och väntade. Ingen belöning om det blev fel... Tänkte inte mera och allt flöt på.... Ibland hade jag Leo med och han sprang i och utanför spåret för att hänga med mamma.

Det såg jag aldrig som ett problem och han blev van att jag pratade eller skrek på min son medans vi spårade. :) 

Men sen började jag gå kurser och blev osäcker med min inlärning och då började problemerna... Jag skyller inte på andra,det var jag som har svårt att tro på mig.

 

Jag fick ofta höra att jag hade en för lydig hund,att han var för låg och var helt osäcker( bara för att han har svansen låg.) Att han borde dra mera i linan... mm... 

Jag försökte förklara varför men ingen trodde mig.....

Sen var jag på ett läger som en kille som är jätte duktig på spår lärde mig att läsa min hund i spåret och då vände mitt självförtroende  tillbaks.

Många känner i linan när hunden inte är i spåret eller ser det på svansen.... Men med Tim kunde man inte se det,svansen var i samma läge hela tiden och linan var slak.... Han markerar med att vända på huvudet där spåret går. ( om vi går för bli en vinkel.) Han lägger sig och kryper om jag blir osäcker om han är på spåret för att visa att det är rätt. :)

Det handlar om att kuna läsa sin hund och tro på sin egen inlärning, vad som känns bra för en och hur man vill att det ser ut i spåret.

 

Med Isak så ville jag lära han Ipo spår för att jag vill tävla i skydds.

Men problemet började redan när han var valp... För i IPO spår så ska man lära hunden att gå efter mat i varje fotspår... Tyvärr var Isak jätte dålig på att äta och han var inte intresserad av maten i spåret.

Hmm,vad gör jag? Jo,provar på mitt sätt( utan mat)... Det gick bra och jag var nöjd att han drog i linan,för det hade jag inte med Tim.... Men mer vi spårade så drog han bara mera... Han var jätte duktig i spåret,nosen i marken hela tiden och hittade alltid föremålen.

Men tyvärr kände jag att jag inte tyckte om att han drog så mycket,det gjorde så ont i mina händer och till slut så ökade man själv farten för att få komma till slutet så fort som möjligt. Sen blev det inte roligt att spåra mera.

Försökte att prova olika saker för att få ner tempot...men,inget hjälpte.

Sen frågade jag om hjälp och till svar var bara att sätta mat i spåret... Jag provade och som jag visste så sket han i maten...

Det blev många nätter som jag låg vaken och funderade på någon lösning.

Provade,men inget hjälpte...

Tills en dag när jag var och spårade,han drog så att jag trodde att mina händer skulle gå sönder,det gjorde så jävla ont.

Jag blev så jäkla arg och sa vad jag tyckte... Sen stod jag bara stilla och försökte lugna ner mig... Vet ni vad han gör? Jo, han tittar på mig och sen vänder sig om och börjar spåra i en helt lugn takt,kändes nästan inte som jag höll i linan. :)

Sen for jag till flygfältet med Ria,(som oxå ville hitta en lösning åt mig)Jag sa att jag tror att jag har hittat felet... Jag gjorde 3 spår( inte så långa) och första var bara med en vinkel. Andra var med fyra vinklar och tredje med sex.

Han gick med lugn takt och tog nästan alla vinklarna perfekt. :)

Medans vi spårade med Enya så gjorde jag ett till spår åt Isak och även det gick bra.

Idag när jag var och spårade så gjorde jag 3 spår på en åker.

Han började lugnt men sen försökte öka takten,jag behövde bara säga till med bestämd rös så saktade han ner. :)

 

Sen får jag hem till pappa som har en stor gräsmatta och lade 2 spår. Fast jag vet att dom har gått där och en löp tik har gjort sina markeringar.

Dom fick ligga ca 45 min och sen gick vi... Ojoj,vad min prins gick bra!

Nu är det bara att bygga vidare på det här så att vi blir ett bra team! :)

 

Säger det igen, Tro på er träning och gör det  som känns bra ! :)

 

 

14. maj, 2014

Nu orkar jag inte mer !!

Vad är det som händer med min kropp???

Vad gör jag för fel???

 

Är det så här mitt liv ska sluta?

Mina leder skriker av smärta,magen börjar få stryk efter alla värktabletter.Febern vill inte släppa,jag är bara trött trött... Kroppen rasar och 6 kg har jag tappat...

Just nu orkar jag bara ta mig ut till trappan och sitta där och se på när hundarna håller på med sitt. Om jag inte hade dom så sku jag nog bara ligga kvar under täcket och aldrig stiga upp....

Ibland tar jag mig ner till gräset och sätter mig med massor av godis i fickan och tar en stund med Isak,försöker att lära in lite cirkus konster så att han får jobba lite.... Fast händer och fingrarna gör så ont att jag bara vill skrika av smärta,så är det värt att få en stund med lite hund träning.  

 

Att haft kroppsvärk i flera år har ätit upp mig inne från... Jag har kämpat med att ta hand om allt med familjen,sköt mitt jobb,mitt hem och mina djur.

Men nu när kroppen säger stop,vad kommer då att hända?

Vem ska då göra allt det jag har gjort?

Hur ska jag kunna försörja min familj och se till att dom har det bra?

Vad ska jag göra om jag inte kan träna mera hundarna? Det är ju min hobby och något som jag är bra på....

 

Tyvärr har jag inget svar på det just nu.... 

 

Jag tar en dag i taget och hoppas att min läkare kan ge mig ett svar och kanske kan hjälpa mig...

Jag vet att jag inte ska klaga för det finns dom som har det värre... Och det försöker jag inte göra...bara säga hur allt är. :)

 

Det ända jag vill är att få vara frisk! :)

 

 

9. apr, 2014

Känner just nu att livet börjar bli lite för mycket... 

Jag är hela tiden sjuk och kan inte sköta mitt jobb,pengar finns det inte så gott om... Människor som har sårat mig.... ja,allt känns bara för mycket.

 

För att orka med vardagen så tänker jag på allt som är positivit,drar på mig kläderna och tar mig ut med hundarna. Efter några timmar med dom och kanske har pratat av mig med någon som står mig nära av mina vänner så känns det bättre och dagen rullar på.

 

Det är nog inte många som vet hur jag mår innerst inne,för jag visar inte den sidan....

Jag älskar faktiskt livet och vill ge den känslat åt andra,hjälpa och se dom lyckliga... det mår jag bra av....

Jag försöker att klara mig själv och göra det som får mig glad,men ibland blir bara livet för mycket och jag känner mig maktlös...

Men men...så är livet och det är bara att göra så gott det går av det.

 

Nu är det bara att se till att bli frisk så att jag klarar av att leva ett " normalt" liv igen, träna hund och umgås med min familj.Hjärta

 

 

9. jan, 2014

Många gnäller att det alltid är så mörkt den här års tiden... Jo, jag vet att det kan vara jobbigt ibland. Men men... det är bara att acceptera det.Ler

Här är en postiv sak man kan tänka när man går ut med hundarna,passa på att träna dom med tex,"plats" på långt avstånd.

Om du har lampa på dom så ser du om dom sätter sig eller kommer i mot dig. Ofta tror hunden att du inte ser,men med lampa på så ser du allt dom gör.Vinkar

Ikväll var jag ut med dom och kastade frisbee åt dom. Engång så missade Tim sin och det blev att börja leta. Först fick tim leta och efter en stund så ropade jag " ligg "( han var då ca 30m bort) Sen fick Isak fara iväg och leta. Efter ett tag ser jag hur Tim kommer smygande... Haha,han tror att jag inte ser... Så det var bara att ropa "ligg".Ler

Så var det Isaks tur... han har lite problem med att han kan sätta sig upp när det blir för mycket med störning.

Jag ropade ligg när han var ca 40 m bort,snyggt läggande.Ler stort

Men när Tim fick fara iväg så ser jag hur Isak sätter sig upp... Jaja,det var bara att säga ligg igen.Vinkar

När man gör så här så gäller det att man har lite ögon i nacken, men det är roligt och man skapar ett bra samarbete med varandra.Hjärta

 

Så...vad jag menar,är att försöka hitta på något positivt med att det är så mörkt. Galen Man kan träna mycket i mörker,lite fantasi så fixar man allt! :) Hjärta