30. sep, 2012

Ett minne för livet...

Då har man varit med i FM och Nordiska.

Vad ska jag göra nu??CoolNå,kanske ska man sattsa på pris pallen nästa år.Cool

Men nu är det Mel som jag kommer sattsa på.Nästa helg är det sök prov,hoppas att det går bra.

Har blivit lite nojig sen dom senaste proven med Tim.

Ärligt talat så har lusten farit ut och jag hittar ingen bra känsla i träningen.

Jo,det tog jätte hårt på mej det här med Tim.Han är en bra hund och jag har alltid kunnat lita på han,därför passar han så bra som räddningshund.


I FM var det jag som gjorde fel,körde helt slut på han (fast jag blev linte fundersam om hans kondis.)och gjorde inte som jag brukar göra.Men han hittade alla figgar och blindade inte.


När jag kom hem så tränade jag mest själv på hur jag skulle skicka han ute i terängen.I en sök träning så avståndsmarkerade han...efter det så körde jag bara med lös rulle.

Sakletningen gick jag tillbaks i träningen och gjorde som jag har lärt in han.

Kände att det var under kontroll.

Men det fanns vissa saker som satt ibak huvudet.Hans kondis och surheten i han.Men men...man skyller alltid på något.


Trodde att vi var i form och laddade för Nordiska.


Resan började på måndag och vi körde till Oslo,övernattade hos min syster.Härligt att få se hur hon har det.

Trötta när vi kom dit men Ida ville visa lite av Oslo.Gick till en jätte stor park med hundratals statyer på nakna människor.Heh...jag sprang runt som ett barn och fotode.Tim fick vara med som modell.

En trevlig kväll och somnade gott efter en öl.


Runt nio tiden startade vi från oslo,väntade att morgon trafiken hade lungnat ner sej.Det är inte så lätt att köra i en storstad när man är van med ålandstrafiken.Vinkar


Hade gps och försökte att lita på den.Hm,när det byggs nya vägar hela tiden så har den lite svårt att hänga med.

Det slutade med att den visade vägen som går över bergen och den stängs av till vintern.Helt underbar natur och vi kände oss ganska ensamma på vägen.

Stannade upp och frågade en turist buss som hade en karta på bussen.(Oslo-bergen)"Kan du peka var vi är någonstans"?

Han log lite och pekade mitt i ingenstans.

"Det här stället finns inte på min karta"

"jaha...å hur kommer vi till Voss?"

"Det är lungt,forsätt bara den här vägen så kommer ni på rätt"

Tuffade på och vägen blev bara smalare och samlare...Kom tunnlar som inte hade någon belysning,på vissa fanns det inte asfalt.

Fick möte med en långtradare i en tunnel som var så smal.

Ria körde och blev ganska nerrvös då.Cool

När det började rulla neråt så var man inte så kaksig,stup rak ner.

Det var helt underbart att få se naturen...men ganska jobbigt att köra.

Var ut en gång när vi var på toppen,det var ganska kallt.


När vi hade landat i Voss var vi ganska trötta.

Men tog oss ner till stan och åt lite mat.

Senare på kvällen kom resten av laget.(3 av dom skulle komma på natten..)

Hade ett info möte och sen bar det till sängs.


Onsdag var det syn på tävlings banan och sen träning i skogen.

Körde först sak letning,funkade perfekt.

I söket ville jag bara ha 2 skick med 2 figgar.Perfekt.

Jag och Ria for sedan runt och var turister.

Tordag började allt ihop.Kl 13 skulle vi vara där.

Vi hade sen en tid som vi fick vara på plan och träna.Allt gick bra men var lite orolig för att jag skulle ha våran lagledare som tävlings ledare.

Jag kan ju inte finska och han var inte så bra på svenska.(visst kunde han så att jag förstod..)Jag bestämde mej för att lära mej ff pogramet utan till.

Men Ria var så snäll att hon fixade att jag fick en norsk tävlingsledare.

På kvällen var det middag för alla.Där lottade start ordningen.

Jätte god mat och trevligt att få träffa alla.

När man inte förstår finska så blev det att man drog sej lite undan.Man pratade med sverige,norge och danmark istället.

Så trevliga människor.


Fredag,Jag var i grupp 1 så vi hade sammling kl 07.30.Där efter var det  sök.

Finland hade nr 2,gjorde mej klar när sverige gick iväg.

Blev ganska länge att vänta så när vi äntligen fick komma så var Tim på g.(lite väll mycket)

Började så bra...snygga slag och jag skötte mej på stigen.Hittade första figgen,fin markering....

Blev några tom slag och sen kommer han in med rullen.

Far ut på påvis och kommer fram till en presening som var upp spänt så att det blev som ett tält.

Tim tittade på den och sen började han och försöka spåra.

Dommaren avbröt och sa falsk markering.

Biter ihop och kör vidare.På vänster sida fanns det ett staket som var ca 60 meter ut.Han for dit och kom tillbaks,jag han inte förflytta mej så långt fram på stigen.(taskigt före..)Skickar ut han på samma sida och han far bra ut tii staketet och kommer in med rullen.

Kör påvis och tror att det finns någon där ute.

Han leder mej fram till staketet och tittar på mej,jag hör människor på andra sidan.

Det blev den andra falsk markeringen.

Han hade avstånds markerat så det var ju fel det oxå.

Allt kom som en chock och det tog jävligt hårt.Gråter

Inte för att det gick dåligt,utan för att jag har litat på han till 100% med hans markering.Det måste man göra speciellt när han är en räddningshund.(ska ut på övning om 2 veckor...Hm,lite nerrvös med hans markering...)

När jag kom till bilen och hade gråtit av mej allt så fick jag stöd av en norska.(kelpie ägare..)Så snäll hon var.Hjärta

En dansk herre som körde efter mej kom tillbaks efter att ha nollat söket.

Han kom fram och kramade mej,härliga människor det finns.Hjärta

Det var ganska svårt att ladda om för lydnaden.Men efter att ha pratat med många och funderat så lyckades jag sammla ihop mej.

Efter att ha gjort lydnaden så känndes det lite hopp inför nästa sök.

Det kom en dansk kille fram till mej och berömde lydnaden.(tog ett tag innan jag förstod vad han menade..)Han tyckte att mina svängar var så snygga.Cool

Killen med rottisen från finska laget kom från söket med en tråkig historia.Rottisen hade gjort som Tim...Sprungit till staketet (hört människorna)men stannade inte

och for rakt igenom,fastnade med rullen och kom inte loss.Han fick söka upp hunden och ta loss han.Efter det körde han vidare.Men hunden vågade inte markera figgarna.Slutade med noll.

Fy,vad tråkigt och jag tyckte så synd om han.


Medans Ria tittade på lydnaden så smet jag iväg med bilen...Det var en sak jag måste få testa  med Tim.

Gick in i en skog och vallade av ett område,tog ut han och skickade ut han på sök.

Vad tror ni han gör??Jo,tar sin rulle på vägen ut.Arg

Jag var ganska nära tävlings området och man hörde människor prata.

Min lille gosse tar bara rullen för att han tror och känner vittring av dom.

Daaaa!!!Plockar ut rullen...skickar ut han på nytt,samma sak händer igen och jag ser precis när han tar den.Skriker "nej"!

Tar ut rullen och skickar ut igen...Nu går han ut långt och kommer in utan rulle.Gilla

Hänger min jacka på en buske ca 5 meter från mej.Skickar ut han och på vägen in så ser jag att han bara tittar dit där jackan hänger...då plockar han upp rulle i förbi farten.Arg

Tar en paus och funderar ut på hur jag skulle lösa det.

Kör några tomslag och belönar han på det...Det gick bra och vi avslutade där.


När dagens tävling var över så körde jag med Ria lite övningar.Tyvärr blev det inte så bra,några gånger gjorde han bra och sen kunde han bara plötsligt ta sin rulle i förbi farten.


Hade inte så stora förhoppningar på nästa sök....


Den natten sova jag inte mycket...

På morgonen hade jag bestämt att bara gå ut och köra,glömma bort det som hade hänt.

När det började närma sej våran tur så tog jag ut Tim från bilen.Ser att han är halt och vill inte sätta ner höger tass...?Hm,vad har hänt???Gick en bit och tyckte han slutade halta.

Våran tur kom och vi gick iväg.Såg på Tim att det va som det brukar vara.Han gick lågt ner med huvudet.Men man tänkte bara att man var nojig.


Satt ner han som vanligt och gick till tävlingsledraen,kolla in rutan...Kallade på Tim och där visste jag att nu är det något.

Skickade iväg han och han tittade först frågande på mej och for sen ut.

Kom tillbaks snabbt och for ut på andra sidan...Efter några tomslag så kommer han in med rulle.Hm,tänkte nog många tankar men måste ju bara lita på han...När vi kom fram till figgen blev jag så glad att han lyckades tränga sej in och ge en puss.

Körde några tomslag tills nästa markering kom...for på påvis och efter ett tag säger dommaren "falsk markering"...Daaaa!!!Vad är det som händer???

Kör vidare och hoppas att det inte sku hända igen.Han kommer in från ett tomslag och 10m framför mej plockar han rullen.

Blev ju så ledsen och bara kände mej dum.

Den snälla danska dommaren frågade om jag ville fortsätta som träning.

Körde på och det blev många tomslag innan han kommer in med rullen.Frågade dommaren om han hade rätt(ville inte belöna en falsk..)Jo,hon sa att det var rätt.

Far på påvis och springer förbi ett hus och kommer fram till ett gammalt dass.Men dommaren sa att det var fel och efter ha ropat ett bra tag på figgen (hon visste inte var hon låg.)att hon skulle komma fram så visade det sej att hon lågg ca 20m från dasset ner grävd i mareken.

Så min lilla Tim fick belöning av att avstånds markera.Ledsen

Efter det ville jag inte fortsätta...Lämnar skogen med ett brustet hjärta.

Många kom och kramade mej,dom var så snälla och dom visste precis hur jag kände mej.

Tusen tack till er alla som stöttade mej där i skogen,utan er hjälp hade jag nog avbrytit efter första söket.kommer nog aldrig att träffa er igen men önskar er lycka till i framtiden!Hjärta


Så var det dags för sakletningen.

Tim var halt när jag tog ut han och då förståd jag att han hade ont.

Våran tur och vi startade bra.Han for ut och började leta...(trodde jag..)Han gömde sej bakom en buske och stod stilla.Kommer in efter ett tag,hittar första föremål och kommer in skit lycklig,slår i mej i överlämningen.

Skickar ut han igen och kommer in med  andra föremålet.Efter det hittar vi inga flera och tiden går ut.

Noll blev bedömningen.Dom tyckte att han inte jobbade.Gråter


Efter allt som har hänt känner jag mej så tom...Gick till sök laget och bad om ursäckt för vårat dåliga jobb.Kände mej så dum efter allt...Det var lite prat om mej varför vi hade kommit med i nordiska och försökt med att få bort oss.Så jag ville ju visa att vi är bra.Men tyvärr fick vi inte göra det och allt sket sej.Gråter

Det var middag senare på kvällen med alla som har varit med.

Dansken som blev kär i Tim tog bilder på han,skulle visa en uppfödare i danmark.

Han ville ha en lite "större" kelpie.


Resan hem var tung,både jag och Ria var trötta.

Hemma hos Ida i oslo blev det bara pizza med film,sov gott den natten.

Körde sen i ett strek till båten och kom hem runt halv tolv tiden.


Klart att allt det här med dom stora tävlingarna ha gett mej mycket.

Men just nu ligger självförtroendet lågt och allt känns bara så tråkigt.


Som alla säger...Ta det inte så allvarligt,det är ju bara en hobby.

Tyvärr så betyder min hobby väldigt mycket för mej och jag tar det hårt när det går på skit.


Till sist...TUSEN TACK ALLA SOM HAR STÖTTAT MEJ!!!Hjärta