30. dec, 2018

Golfbollen!

Att bo bredvid en golfbana är inte lätt ibland om man heter Isak och är lite rastlös om inte matte hittar på något skoj.

Skogarna är fulla med bollar som ingen har hittat .

Man ser när Isak får vittring och full fart in i skogen och efter en stund så kommer han glatt med en boll och lägger den i min hand. Om det är mörkt ute så buffar han först på handen så att jag vet att han har en boll. 

Sen springer han ut igen och så där fortsätter han tills jag säger åt han att sluta.

Det är lite roligt att få bollarna för på många bollar så har många lämmnat ett "meddelande ",  så det är lite intressant att läsa.

Sen är det väldigt intressant att analysera varför folk ( även jag har tänkt så) tycker att sakletning är svårt att lära in.

Tänk, en golfboll har legat i månader / år ute i skogen och även nedgrävda .Ingen vittring förutom ens egna doft. ( golfboll).

Det är ingen problem för Isak eller några av dom andra hundarna som har lärt sig efter Isak.

Så gulligt när Zapp kommer springande och så ser man en liten boll i munnen.

Varför gör vi då ett uppletande så svårt för både en själv och hunden? 

Jag tror så här... Vi gör det till en så stor sak för vi vill att dom ska springa på ett viss sätt ,ta föremålen på ett viss sätt,komma in med det på ett viss sätt mm...

Varför inte låta hunden få visa hur den gör och gillar... Hunden vill ju ofta göra sin matte/ husse glad och  man blir glad för att hunden kommer in med saker åt en så borde det räcka ...eller? 

Alltså , min poäng med det hela är att jag tycker att man ska först titta och lära sig vad hunden kan och erbjuder innan man börjar styra till det med att den ska göra det på vårat sätt....

 

En liten golfbolls tankar... ;)