13. mar, 2013

Mina känslor...

Måste bara få skriva av mej...Det var länge sen sist,haft så mycket i mitt liv den senaste tiden.

När det händer så mycket negativa saker i ens liv så går jag in i mej själv.Vill inte prata med någon,vill bara vara för mej själv och ta hand om min familj.

Går långa promenader och tränar med hundarna får mej att inte tänka så mycket och gå vidare med mitt liv.

 

Min familj gör så att jag inte bara lägger av och skiter i allt.Skulle aldrig lägga mej ner och bara tycka synd om mej själv.

Jag är vuxen och måste ta ansvar....

Mina barn har inte valt sina föräldrar och dom har bara dom att se upp till. Det är vi som ska lära dom och stötta dom när det behövs.

Klart att det är jobbigt ibland att vara ensam och måste ta tag i allt som händer.

Som föräldrer idagens läge så går man med dåligt sammvete hela tiden.

Som ensamstående mamma så ligger pressen på lite mera.

 

 

Man får inte jobba så mycket för då sägs det att man lämnar sina barn för mycket ensamma.....

 

Man ska ha mycket pengar för att kuna köpa allt som andra föräldrar köper till sina barn......

 

Man får inte uppfostra sina barn för då är man för sträng......

 

Det finns så mycket mer som man går och bär på som föräldrer och det är svårt att veta om man gör rätt...

 

Jag vet att mina barn älskar mej för den jag är och jag älskar dom för den dom är.

 

 

Jag kanske inte är så bra på att ge komplimanger hela tiden...men när jag ger en så menar jag det.

Många kan bara slänga ur sej massa fina gulliga ord hela tiden,men tyvärr så menar dom inte alltid vad som säger och då blir allt bara så fel.

 

Jag är alltid ärlig och säger vad jag känner och tycker....Det kan göra att många tycker att jag är en svår person.

Många vill/kan inte höra saningen....Men om någon frågar mej så säger jag vad jag tycker,annars är jag tyst.

 

Om jag har släppt in någon i mitt liv och den sårar mej så har jag svårt att förlåta.Jag kan inte ta att någon står och ljuger för mej . Ärlighet för mej visar att man älskar varandra,behöver inte säga det ca 10 gånger per dag...

 

Som i ett förhållande/familjen så är det så viktigt att man kan vara ärlig. Tex...Kommer hem från jobbet och är stressad för att man ska hinna till ett möte...Man är irriterad och blodsockret är lågt.

Då säger jag bara"låt mej va tills vi har ätit sen kan jag lyssna".Mina barn vet det och jag vet oxå när jag INTE ska prata med dom.(när kvinnliga hormonerna spelar med dom.)

 

Det va som min son sa engångtill  hans kompis när jag kom på att han hade ljugit för mej..."man kan inte ljuga för min mamma för hon får ALLTID veta allt." 

Varför ska det vara så svårt i ett förhålland att vara ärlig och säga vad som är rätt eller fel??

Varför kan man inte älska varandra för den man är??

Är det inte bättre att man säger tex..."det där tycker inte jag om att du gör".Då kan man prata om det och sen lägga det åt sidan.Men om man bara går och retar upp sej för saker som den andra gör och inte säger något...Hur ska den andra förstå vad som är fel???

Varför går förhållande ut på att "äga" varandra??

Kan man inte vara vänner och stötta varandra till 100%???

 

Det positiva med att det har hänt så mycket negativt i mitt liv har lärt mej att hitta mej själv.

Jag fick chansen att tacka en som har stått mej nära i många år.Han fick mej att inse att det är hundarna som är min hobby och att jag är duktig på det.

Jag vet oxå vad jag ska jobba med,att hjälpa andra människor.

Det känns skönt att jag vet vad jag vill med mitt liv.

Men det är jobbigt när andra lägger sej i och bara förstör allt.

 

Jag är ingen perfekt människa och jag lär mej av mina misstag.

Jag vill inte leva i någon "dröm värld",vill leva nu.

 

Livet är inte lätt...men man lever bara engång så ta vara på det.